Always something missing, and searching's killing me...

Detta ständiga sökande. Efter en plats att bo, rätt busshållplats, den optimala puben, en bra restaurang, en flygbiljett hem och nu senast efter tv-uttaget. Här har ni i alla fall en som tröttnat. Att man bara inte kan få koppla av och nöja sig med saker som de är nån gång. Min plan är att hädanefter leva efter denna mycket enkla devis. Ska sluta söka, stanna upp och acceptera. Det första jag har accepterat är att jag jobbar till 23.30 en fredagskväll, tog ett tag, men ändå. Ska inte gräma mig över den sena arbetsdagen utan istället se fram emot en härlig ,jobbfri, helg. Finns ju en lördag där det finns fler möjligheter till fotomöjligheter liksom den här till höger. Ska dock inte söka efter dem, utan låta dem finna mig mitt i mitt varande. Om det så är på en buss, ett tåg, i sängen, en gata så ska de få kämpa för att finna mig. Jag tänker inte söka. I skrivande stund väntas en leverans kinamat till jobbet, ska bli särdeles gott. Är härligt det där med att äta, finns mycket som är väldigt gott. Skulle nog kunna ägna all min tid åt att äta och det skulle vara en rätt bra tillvaro. Tillbaks till väntan; mat, mat, mat...

Det förflutna

Tänkte på min barndom.
Allt kändes enkelt.
Kraven, tillgängligheten, döden.
Existerade inte.
Det förflutna kan man lita på.

Tittade på bilder från min barndom.
Ett ständigt leende.
Lek, spontanitet, vänskap.
Fyllde dagarna.
Det förflutna kan man lita på.

Ser mig själv i spegeln.

Ingenting kan jag göra
som hindrar dagarna från att gå.

På allmän begäran...

...kommer här några bilder från lägenheten. Överst ser vi min svit, dock utan påslakan till täcket. Sådan lyx fick vänta på sig några dagar. I mitten syns "damråttornas skräck" Linus städandes köket precis efter inflyttning. Och avslutningsvis tar vi ytterligare en bild på Dublins fridfullaste plats; min säng...mmm, den är då allt bred och fin.

5 saker som fungerar i Dublin...

1. Öltapparna (ölen, speciellt Guinness, flödar ständigt och rikligt)
2. Arbetsmarknaden (det finns gott om jobb och det är inte omöjligt att få dem)
3. Varmvattenberedaren (varmvattnet är j*vligt varmt, se upp i duschen)
4. Hamburgare (Burger King och McDonald's finns i samma antal som pubarna)
5. Pubar (kundunderlaget är obeskrivligt stort)

5 saker som inte fungerar i Dublin...

1. Kollektivtrafiken (konstant försenad, i bästa fall. ibland dyker de inte upp alls)
2. Taxitrafiken (liksom bussarna svårt med att komma i tid, eller att komma)
3. Ventilationen (icke-fungerande eller icke-existerande, bara att välja)
4. Myndigheter ( långsamma, gör inte vad de ska om man inte ringer och tjatar)
5. Sophanteringen (resultat; det luktar inte så angenämt här och var)

Kultur, kultur, kultur...

Japp, helgen den fullkomligen exploderade i ett kulturmedley av sällan skådat slag. Vad som i sin tur är kultur; ja, det är en helt annan fråga. För min egen del hör ett besök på puben helt klart hemma på den kulturella agendan, speciellt när man är i Irland. Med detta fastslaget begav jag mig ut i den Irländska natten för att öppna mitt sinne och uppleva lite kultur. Två dagar senare (läs söndag) vaknade jag upp nöjd och belåten med de gågna kvällarnas kulturupplevelser. Belåten var jag även med den goda eftersmaken jag hade i munnen, en kaffeliknande smak som jag vid det här laget har lärt mig identifiera som Guinness. En mycket angenäm upplevelse måste jag få säga. Har inte varit någon fan av Guinness tidigare, men när jag kom hit kände jag att jag var tvungen att ge den en chans. Jag befann mig ändå i "the land of Guinness". Sagt och gjort. Banne mig om inte jag har fastnat för den härligt mörka drycken med det nästan gräddlika skummet. Slog i alla fall ett slag för den redan blomstrande irländska ekonomin och petade i mig ett okänt, men substansiellt, antal Guinness under mina två kulturkvällar.

Även söndagen gick i kulturens tecken. Efter att ha skakat av oss en mild huvudvärk tog jag och Linus sikte på Phoenix Park och började promenera. Och promenera fick vi göra. Var en bit längre än vi väntat oss, men till slut kom vi fram. Phoenix Park är en av de största, om inte DEN största, park belägen inom en stad som finns (Stadsparken i Jkpg i all ära). Det märktes. Vi tyckte att vi promenerat en bra bit, och då hade vi ändå bara lagt en bråkdel av parken under våra fötter. Intrycket blev ändå rätt positivt, det är skönt att ha stora grönområden i närheten. Utifall att man skulle tröttna på stadslunken nån dag.

På väg hem från parken (till fots igen) gick vi förbi National Museum of Ireland. Vi gick in för att se vilka öppettider och priser de hade. Det var både öppet och gratis så vi gick in. För tillfället hade en utställning om Ryder Cup, som den gågna helgen spelades i just Irland. Den andra utställningen berörde påskupproret och den irländska frigörelsen från Storbritannien. Båda två var mycket intressanta och gjorde gott för både mig och Linus. Väl belåtna gick vi hemåt, men inte utan att vi smet in på den lokala puben för helgens sista Guinness...

Välkommen hit...allt känns skit..

Ja, ungefär så har de första veckorna varit. Det har varit otroligt kul, omtumlande och intensivt. Irländarna har tagit emot oss väl och de är ytterst hjälpsamma. Så egentligen är det väl synd att klaga. Har det finfint. Dessutom lurar en pub runt varje gathörn, fina grejer. Man kan dock inte låta bli att längta hem ibland. Och när man väl gör det känns allting verkligen som skit. Även fast Dublin endast är en 2-timmars flygresa från Sverige känns det som man är på andra sidan jordklotet. Går ju inte bara springa över till nån av alla man saknar därhemma, man får nöja sig med ett telefonsamtal eller ett mail. Förhoppningsvis vänjer man sig, men frågan är om man vill vänja sig. Är inget kul att vara ifrån dem man tycker om. Men nu är man här, och man får göra det bästa av situationen. Jag har ju faktiskt valt att åka hit och jag tycker det är skitkul, så bra lär jag ha det. Ingen tvekan om den saken. Det är bara skönt att ventilera sina tankar lite, är därför jag har skapat den här bloggen. I skrivande stund är helgen 4 arbetstimmar bort och den är grymt välkommen kan jag säga. Ikväll lutar det åt lite golf och några Guinness på närmaste bar. Bara för att koppla av och känna vilan. Sedan får vi se vad helgen kan erbjuda, beror nog mycket på hur efterverkningarna av kvällens Guinness känns i morgon. Kanske kommer plåtslagaren på besök....