Vad gör ni?

Har ni någonsin stannat upp, tänkt efter ett slag. För att sedan ställa er frågan vad alla du känner håller på med precis i detta nu. Det har jag börjat sysselsätta mig med. Dagligen. Om detta är positivt är svårt att säga, men det är ett effektivt sätt att slakta tid på åtminstonde. Har dock upptäckt vissa paranoida tendenser som en följd av mitt nya nöje. Man blir aningen knäpp av att tänka på vad alla andra håller på med hela tiden. En klar distraktion i försöket att leva mitt eget liv. Är nog hälsosammare om jag tar tillbaka mitt gamla tankesätt om att människor bara existerar så länge de är i min närhet, hur totalt egocentrerat det än må låta. För att mildra mitt undrande får ni gärna skicka ett mail eller något och berätta om hur ni har det. Så jag kan sova lugnt...

Nej

Nej är det värsta ord som finns.

Nej. NEJ!
Nej, lämna mig i fred.
Nej, aldrig mer.
NEJ!
Nej, du får inte.
Nej, nej, nej, nej.
Nej, vi gillar inte dig.

Inte är också ett ledsamt ord.

Nej och inte i samma mening.
Låt mig få slippa.

Nej, dessa ord gillar jag inte.

WANTED
Dublinbus
Dead or Alive
Or at least on time!
100.000 Euro reward

No TV needed...

Nej, det behövs inte om man bor på 32 Bolton Street. Där har man live-action precis utanför dörren eller i lägenheten bredvid om man så vill. Ett stillsamt TV-tittande avbröts av ett våldsamt skrikande på ryska blandat med engelska från lägenheten bredvid. Efter 15 minuters gormande lugnade det ner sig. Trevligt tänkte vi och fortsatte vår filmsession. En timme senare avbröts vi igen, den här gången av ambulanssirener utanför vårat fönster. Nyfikna stod vi och såg på när även polisen slöt upp med ambulansen. Senare kommer några av "grannarna" ut och hoppar in i ambulansen. Som sedan, eskorterad av polisbilen, kör därifrån. Där snackar vi action i realtid. Brucan på TV:n kan slänga sig i väggen. Fast frågan är om det är så kul egentligen. Får nog kasta ett extra öga över axeln i fortsättningen...

Äntligen fredag...

En särdeles välkommen helg väntar runt hörnet. Ävom om den här veckan har passerat relativt smärtfritt är det ändå en befrielse att få bocka av fredagen i almanackan och se fram emot två härligt kravlösa dagar. Dessutom känns den här helgen som startskottet på tre mycket händelserika veckor framöver. Späckade med trevliga besök. Först till rakning är Linus spännande kamrater från O-town som anländer nästa torsdag, torsdagen en vecka senare dyker Sabbe upp ännu en gång för en efterlängtad repris, och fem dagar efter att hon har återvänt till Sverige dyker min kära broder och hans fästmö upp. Ser ut att bli tre härliga veckor.

Först väntar dock den här helgen, som jag inte riktigt vet vad den kommer att barka hän ännu. Förhoppningsvis kommer den bjuda på några nya upplevelser eller bekantskaper. Eller varför inte en tripp ut på landet, som jag och Linus länge har funderat på. Vi får se. Hur som helst, ha en trevlig helg och botten upp!

Välkommet besök...

Det kan man verkligen säga att det var. 5 dagars besök av Sabbe, mycket välkommet. Blev mer shopping, cafébesök och strosande än sigthseeing den här gången. Men vi lyckades ta oss ut till Bray, som ligger 30 min söderut med citytåget. Det var riktigt busväder, ie regn, rusk och mycket blåsigt men intrycken från Bray blev ändå positiva. Landskapet var imponerande både i Bray och på vägen ut dit med tåget, väldigt dramatiskt med klippor och långa kuststräckor. På kvällarna har det avnjutits diverse mustiga maträtter på en rad olika restauranger och pubar i Dublin, en del väldigt mysiga. Sammantaget var det 5 otroligt härliga dagar och det var underbart att ha Sabbe här. Hoppas på fler besök hemifrån, det är verkligen uppskattat och roligt. So, see you all soon...

Inbjudan

Härmed bjuds alla och och envar som läser denna blogg att besöka mig i det sköna Irland. Jag kan utlova en pub-, shopping- och vindfylld vistelse som ej blir lätt att glömma. Slå bara en signal så öppnar jag mina dörrar för Er.

Regards/ Your humble host/ Daniel Söderlind

Du var här nyss.
Nu är du borta.
Tänker på dig.
På att ha dig nära.
Minnet av dig är klart.

Helgen kommer tidigt...

Japp, två timmar kvar, sen är den här. Åtminstonde för min del. Nu väntar 5 lediga dagar och besök av finaste slag. Ska bli grymt skönt att få tänka på lite annat och träffa Sabbe. Är nog precis vad en annan behöver det. Så nästa inlägg här dröjer några dagar. Är rätt nöjd över det oxå. Ha en trevlig helg alla och grattis mamma till lägenheten+ ett försenat blogg-grattis till brorsan och Vickan(ni vet för vad=)) Har gjort mig otroligt glad...

Snubbel i trubbel...

Att asfalt+regn innebär halka är ett välkänt faktum för de flesta, men inte för min kära vän Snubbel. Detta visade sig med all klar tydlighet i lördags. På väg hem från en trevlig utekväll gick jag i allsköns ro när Snubbel (som egentligen heter något helt annat) kommer farandes nedför Ha'penny Bridge i full fart. Han avslutar rushen med ett skutt som landar på den blöta asfalten, varpå fötterna glider och lämnar marken och den stackars Snubbel hamnar på ändan mitt i en vattenpöl. Allt detta sker till de förbipasserandes jubel och gapskratt.

Se upp i badrummet och tack för att du levererar Snubbel...

Looking forward to looking backwards...

Ja, ibland är det skönt att se tillbaka och märka att tiden faktiskt har gått rätt fort. En dryg månad har passerat sen jag satte min rena svenska fot på de stuntals nedgångna dublinska gatorna. Ibland har det varit motigt, men mestadels har det varit roligt och händelserikt. Även om jag har långt kvar till att kalla mig en dubliner, så har jag ändå upplevt och lärt mig mycket om staden och dess invånare under den här månaden. Mer och mer börjar man finna sig tillrätta och uppleva någon form av trivsel, vilket naturligtvis känns skönt. En annan positiv sak är att besöken nu börjar droppa in. Först till rakning är Sabbe, som kommer nu till helgen. Det känns naturligtvis mycket skönt. Därefter är fler besök inbokade, bl.a. brorsans som kommer den 12:e November. Är väldigt skönt att ha lite datum fastslagna som man kan se fram emot och hämta kraft ifrån när vinden viner som värst och regnet smattrar en i huvudet.

Det går en man nedför gatan. Långsamt lunkande sökandes efter en plats att slå sig ner. Han ser en bänk, dock på andra sidan gatan. Med fara för liv och lem ger han sig i kast med trafiken. Han kryssar mellan bilar och bussar. Tar sig till slut över gatan. Pustar ut och närmar sig bestämt bänken. Slår sig ner och känner sig löjligt tillfreds. Han är ledig idag, inga krav eller arbetssysslor idag. Mannen har en historia. Den är min...