Me sooo very tired...

Även en nattuggla har svårt att hålla ögonen öppna ibland. Ha en fin dag allihop. Ska tänka på er när jag ligger i min säng...

Där den ena dagen slutar tar den andra vid.
Ett ändlöst nummer av dagar. Allt görs på rutin.
I hemlighet längtar jag att slå mig fri.

Försöker att inte låta rutinerna hålla ner mig.
Så att jag en dag säga. Att jag också levt en gång.

Nu flyr jag.
Lämnar den här staden, och allt som håller mig tillbaka.
Bakom mig.

Ladda batterierna...

Det ska jag komma ihåg till nästa gång. Planerna på att klippa sig i morse spolierades halvvägs när klippmaskinen la av. Batterierna dog och så gjorde även min look. Min klippteknik (om man kan kalla det för det) ter sig som så att jag klipper vardera sida i taget. Denna väl utvecklade teknik gör nu att jag ser ut som en halvskalad apelsin. Vänstra sidan av huvudet är rakat, medan högra fortfarande har håret i behåll. Gränsen som skiljer de båda halvorna åt är, det måste tyvärr sägas, allt annat än rak. Action plan: på med kepan. Expectation: skapa ett nytt mode...?

"You're not showing any appreciation for my work"

Såklart jag inte gör, du är en nolla med kompetens likvärdig en dövstum apa. Jag ringde i tisdags och rapporterade ett fel med vår dusch. Du sa då att du skulle skicka någon för att titta på den. När jag ringer idag säger du åt mig att jag ska fixa problemet själv med lite diskmedel. Snyggt. Underbart. Du får leta länge efter någon uppskattning från min sida. En rutten banan i posten kan jag nog dock skaka fram...

Dagens (och alla andra dagars) kloakråtta:

• Arckon Lettings (Landlord from hell)

En timme en minut...

Den är nära nu. Flykten. Upp ur min hårdsuttna kontorsstol. In i en taxi. En sönderwonderbaumad Nissan med sikte på Bolton Street. Hemmet. Sängen. Vilan. Suckar djupt. En timme känns så långt. Mer än en minut. Mindre än en dag. Slutet kommer. Jag går...

Vissa dagar saknar man Sverige mer än andra. Har förgäves försökt få tag i en semla hela förmiddagen...

Kör Frank Sinatra taxi?

Kanske inte, men hans tondöva irländske halvbror gör det med säkerhet. Och inte är han lätt på vare sig gasen eller bromsen. Bara att luta sig tillbaks, lyssna, njut och framför allt; hålla i hatten...

Över förväntan...

Det är inte ofta något är just det, men mitt Sverige-besök den gångna veckan lyckades absolut med detta; att uppfylla högt ställda förväntningar.

Mitt besök initierades med en skranglig landning på Sturup flygplats i Malmö, efter svinkall flygbuss bredsladdade jag in på tåget med 1 minuts marginal och det bar av till Växjö. Väl i Växjö snubblade jag in i närmaste taxi och begav mig mot Campus. Efter lite detektivarbete lyckades jag lokalisera min Solstråle. Jag+Solstråle+kladdkaka spenderade därefter helgen i Växjö, vad mer kan man begära.

Den 12:e bar det av till Jönköping tillsammans med moster. Där väntade flytt-stök och låd-bök hela veckan lång. Efter 5 dagars flyttande var mamma installerad på nya adressen; Neptunusvägen och likså var jag och Solstrålen som åter hade slutit upp, den här gången i min gamla hemstad. Helgen fortledde med lite flyttbestyr och en hel del trevligt umgänge, på den nya adressen såklart. Med oss där var såklart Klippan, min bror, som gjort ett hästjobb under hela flytt-historien och för detta förtjänar massa beröm och tacksamhet. Du är sannerligen en klippa. Efter en god pepparkaksfrukost på söndagen var det dags att blicka mot Dublin igen.
Trots idoga försök från en tidshandikappad flygvärdinna kom jag till slut med på planet och skumpade 2 timmar senare ner på Dublins flygplats, såklart till tonerna av mulna skyar och blöta pölar. Mmm, äntligen hemma...

Signing off...

I alla fall för ett 10-tal dagar framöver. I morgon väntar flygresa, med ryanairisk lyx såklart, hem till Sverige och Malmö. Därefter tågtripp till Växjö där jag ämnar att spendera helgen. Sedan bär det av till hemstaden Jönköping för lite flyttstök bl.a. Misstänker, för jag har fantiserat om det i 30 dagar nu, att det kommer slinka ner en och annan kebabrulle när jag är i kebabens förlovade stad. Vattnas i munnen. Hoppas jag träffar några av er därhemma, kanske över en rulle på Evergreen...

I see a light at the end of the tunnel...

Neggo...

Förkylningen sitter i, och som om inte det vore nog så har det börjat snöa här också. För tusan! What's up with that? Enligt irländarna snöar det bara här vart 10:e år, och det var bara 8 år sedan sist. Kusten borde ju med andra ord vara klar, men icke sa Nicke! Men det är ju klart, ska en massa skit hända är det lika bra det händer på en och samma gång. Jag kämpar vidare...

Jag blev ifatthunnen...

Till min stora besvikelse såklart. För det var nyligen jag konstaterade att jag varit förskonad från sjukdomar en längre tid nu. Härligt, eureka, halleluja och allt vad man kan tänka sig...BOM! Så vaknar man man upp med andnöd och igentäppt näsa, mun, ja, you name it! Fan va drygt. Med sprängande huvudvärk fick jag släpa mig till bussen för att bege mig till jobbet, insprirerat; självklart! Efter årets längsta, och snörvligaste, dag sitter jag nu och slickar min sår. Och vad passar bättre då än lite offentlig beklagan...

Superbowl - Woooohoooo!

Igår natt begav vi, jag, Linus+ tre danskar, oss till närliggande Woolshed för att bevittna årets Superbowl, som i år spelades mellan Indianapolis Colts och Chicago Bears. 5 timmar, ett antal öl, 59 reklampauser och minst lika många neandertalarbröl från fulla amerikaner senare var matchen avgjord, med Colts som slutgiltiga segrare. Härlig stämning och trevligt sällskap kan rapporteras från kvällen. Det bör dock noteras att Rugby är den sanna vikinga-sporten. Inga målgester, inga divor och inga klagomål när man får näsan avslagen. Bara att bita ihop å köra vidare. Riktigt brutalt...

Sweet...

Vem kan motstå lite härligt söt och läskande kall vaniljpudding kl 2 på natten(?). Inte jag i alla fall. Mycket gott och välbehövligt här på jobbet...

Bäst just nu:

• Vaniljpudding
• Vaniljpudding
• David and The Citizens - Out of my Hands

Island in the sun...

När jag tittar ut genom fönstret som överblickar verkligheten, eller åtminstonde Bolton Street, och möts av den evigt igenmulna himlen känns en avlägsen ö i solen oändligt lockande. Hade gärna glidigt omkring på stranden, med stråhatt och paraplydrink i handen, just i detta nu. Istället för en kulinarisk explosion på en pittoresk strandkrog får jag nöja mig med flötig pizza från Domino's. Och istället för att lägga mig i en luftig bungalow får det bli mitt kylslagna sovrum på 32 Bolton Street. Och istället...nä, nu får jag sluta klaga.

www.apollo.se - here I come...