12 hours straight...

Är det verkligen möjligt? Kan man arbeta 12 timmar i sträck? Står man verkligen ut med det?

Ja, tydligen kan man det. Är inne på den 12:e och avlsutande timmen strax och det har gått hyfsat smärtfritt. Klart att det kändes lite surt att efter 4 timmars jobb konstatera att man hade en hel arbetsdag kvar att avverka. Det var bara att slänga på gårdagens inköp, 4 timmar dramatisering av slaget vid Gettysburg, och se timmarna flyga (!) förbi. Fast såhär i slutskedet känner man allt segheten komma krypande. Skulle jag sluta ögonen nu är möjligheten stor att John Blund skulle komma på besök. Får hålla ut i en timme till, det klarar jag. Sen har jag en hel söndag att kan spendera i sängen. Då får herr Blund gärna dyka upp...

Apati

När det gäller nya inlägg och ideér till bloggen kan man nog på senare tid likna mitt tillstånd vid apatiskt. Kommer inte på nåt roligt att skriva och känner mig allmänt likgiltig till att göra några nya inlägg. Kanske har jag drabbats av lite janurari-blues, kanske händer det inget värt att berätta nu, jag vet inte. Ska dock försöka bättra mig. Om inte annat kan jag ju alltid skriva ett inlägg om att jag inte skriver några inlägg, smart Danne! Helgen kommer i all fall tidigt den här veckan då jag har fredagen ledigt och således avverkar veckans sista arbetstimma i detta nu. Förhoppningsvis bjuder den lååånga helgen några spännande upplevelser värda att bli en del av den här bloggen. Trevlig helg och på återseende...

Nyårstankar

Årets första vecka är till ända, man undrar vad som kommer att hända. Vad har det nya året i sitt sköte. Kanske en ny plats, eller ett spännande möte. Kanske förblir allt som det har varit, det är marigt. Att förutse, förutspå, att försöka förstå. En gammal taktik kanske funkar. Ta det dag för dag, dagarna som lunkar. Då kanske spännande saker händer. Man möter nya och gamla fränder. Kanske man ser sitt hemland åter. Räddar någon som gråter. Startar livet, det som är en givet. Äntligen får det sin början, och jag sliter mig från sörjan. The mess that I'm now am in. De kallar det visst för Dublin...