I'm back...

Bara jag igen. Tiden kryper fram. Hade varit trevligt att ligga hemma i sängen nu.

All night looooong...

Sitting on my chair, staring at the screen and waiting for the phone to riiiing.

Jepp, sådan är verkligheten när man jobbar nattskiftet här. Det händer inte så överdrivet mycket. Så det gäller att man kan sysselsätta sig själv. DVD:s, flashspel, skriva mail, läsa böcker, ja, möjligheterna är många, om man orkar dvs. Blir lätt att man bara sitter och stirrar rätt in i skärmen. Inte så produktivt kan tyckas, men man får åtminstonde betalt. Kom dessutom precis på att jag kan skriva lite i min blogg, tänkte att det skulle fördriva ett, förhoppningsvis stort, antal minuter. Nu, 10 minuter senare, är det gjort. Hurra va tiden gick...

Smooth with a taste of ginger...

Så lyder beskrivningen av min nya last, eller favorit åtminstonde. Och hur den introducerades för mig ska jag berätta nu.

I lördags bestämdes att det återigen var dags för lite kultur. Eftersom Guinness Storehouse redan var avklarat så var Jameson Distillery ett självklart val. Irländsk öl har vi fått en djup inblick i så nu var det ju på sin plats att vi fick lära oss lite om den irländska whiskeyn. I korthet kan sägas att den, till skillnad från den skotska som är mer rökig, är len och mjuk. Det som ytterligare skiljer den från andra whiskeysorter är att den destilleras tre gånger vilket ger den dess karakteristiska smak. Touren avslutades, i likhet med Guinness, med en provsmakning av den lena drycken. Den kan drickas rent, on the rocks, med tranbärsjuice eller som både jag och Linus valde, med Ginger Ale. Det var en ny och uppenbarelselik upplevelse. Väldigt gott. Något som även prövades innan vi lämnade byggnaden var en riktigt fin irish coffee, som även den smakade mumma. Kvällen fortsatte, omgivningarna förändrades men drycken förblev densamma. Jameson + Ginger Ale hela kvällen lång, och det var en dejlig kväll...

Hooter Macooter...

I lördags var dags för ännu en ny upplevelse. Vi begav oss ut i höstkylan och satte siktet mot hundkapplöpningsbanan. En ny erfarenhet för oss alla, och en angenäm sådan. Man bettade lite, drack några öl, kollade på några lopp och såklart vann man (jag) lite pengar. 10 euro sattes på Hooter Macooter i sista loppet, som självsäkert tog ledningen direkt, höll undan och vann loppet i utklassningsstil. Och Danne blev 30 euros rikare, riktigt fint. Så med det facit i hand skulle jag inte bli förvånad om det blir några fler besök på Shelbourne Park...

Det lackar mot jul...

Åtminstonde om man ska gå efter affärerna. För här är nu julskyltningen i full gång. Skyltfönstren pryds numera av mer eller mindre fina juldekorationer. Spektakulärast måste nog Brown Thomas vara, med sina tigrar, leoparder och clowner som delar utrymmet i fönstret. Helt klart en annorlunda och rolig syn. Måste erkänna att det dyker upp julkänslor lite då och då, och det känns rätt gött faktiskt. Även om man inte kommer få gå på stan med snöflingor fallandes omkring sig här så är det ändå mysigt att ströva omkring på stan när mörkret har lagt sig. Och med julkänslorna kommer även lite hemlängtan. För säga vad man vill om svensk kyla, snö och mörker. Man längtar efter en riktigt vit och kylig jul, det är då ett som är säkert. Förhoppningsvis kommer jag få en sådan också, när jag den 22 dec beger mig hem till Sverige för att fira jul. Håller tummarna för det i alla fall.

Tack David och Vickan för ett härligt besök. Det var jättekul att ha er här. Speciellt kul att se shoppingdjävulen inta min käre bror. Shoppa loss David! Hoppas ni hade en bra avslutning på er vistelse med Guinness-besök och asiatisk mat. Vi ses den 22 december!!

Med harmonican i munnen...

För att kanske möta upp med gamle Bob. Möjligen för en jamsession. För det är nämligen så mitt senaste projekt ter sig. Det har blivit dags att lära sig något, något nytt och oväntat. I mitt fall föll lotten på munspel. Detta fina, klassiska och lättspelade instrument. Efter ha slagit fast mitt mål begav jag mig till Carroll's, där man köper irländska souvenirer, för att inhandla mig ett munspel. 10 minuter och 9 euro senare gick jag nöjd ut ur affären. Som en bonus hade jag även fått ett litet sånghäfte med några mer eller mindre kända och lättspelade låter. Vandrade i rask takt hemåt och slet upp mitt munspel innan dörren hemma stängts bakom mig. Drog några toner och kände mig löjligt tillfreds. Det här är början på nåt stort. Som jag alltid tänker när jag finner ett nytt intresse (stickning,badminton m.m). Det brukar dock inte vara så länge. Brukar tröttna rätt fort. Den här gången är dock annorlunda, som alla andra gånger, jag kommer aldrig släppa mitt munspel. Kommer ha en plats reserverad i fickan för det för alltid, helt klart.
Efter att ha mjukstartat med Bjällerklang har jag de senaste dagarna gett mig på både "Dirty old Town" och "Blowin' in the Wind", med blandat och överraskande resultat. Det går snabbt att lära sig och man kan faktiskt höra en viss likhet med originalen stundtals. Så om någon månad finss jag kanske inte kvar på IBM, utan ni finner mig i Temple Bar, med munspelet i munnen och hatten på marken framför mig. Skänk mig då gärna en slant...

En bild vs. tusen ord...

Då var ännu ett besök av Sabbe till ända, och vilket besök sen. Under den gågna helgen har det hunnits med både shopping och besök i Wicklow mountains, med B&B-vistelse, nattliga bergspromenader och god mat i mysig miljö. Fast istället för att beskriva hur det var låter jag bilderna tala...

Uppsnärjd i det blå...

Jag måste lära mig gå, det är vad folk säger när de ser mig stå.
Du måste härifrån.
Den här stan drar ner dig till botten av ån.

Absolut inte, jag trivs här.
Står där jag står.
Solen värmen min frusna näsa, och jag börja sväva.

Dekadensen är hård.
Alla i den här staden förlorar sömn.
Dekadens är så svårt - ingen här kan hantera den.

Låt mig va, I own this town.
Låt mig fly. Låt mig flyga bort.
Har aldrig känt mig mer uppsnärjd i det blå..