Looking forward to looking backwards...

Ja, ibland är det skönt att se tillbaka och märka att tiden faktiskt har gått rätt fort. En dryg månad har passerat sen jag satte min rena svenska fot på de stuntals nedgångna dublinska gatorna. Ibland har det varit motigt, men mestadels har det varit roligt och händelserikt. Även om jag har långt kvar till att kalla mig en dubliner, så har jag ändå upplevt och lärt mig mycket om staden och dess invånare under den här månaden. Mer och mer börjar man finna sig tillrätta och uppleva någon form av trivsel, vilket naturligtvis känns skönt. En annan positiv sak är att besöken nu börjar droppa in. Först till rakning är Sabbe, som kommer nu till helgen. Det känns naturligtvis mycket skönt. Därefter är fler besök inbokade, bl.a. brorsans som kommer den 12:e November. Är väldigt skönt att ha lite datum fastslagna som man kan se fram emot och hämta kraft ifrån när vinden viner som värst och regnet smattrar en i huvudet.

Det går en man nedför gatan. Långsamt lunkande sökandes efter en plats att slå sig ner. Han ser en bänk, dock på andra sidan gatan. Med fara för liv och lem ger han sig i kast med trafiken. Han kryssar mellan bilar och bussar. Tar sig till slut över gatan. Pustar ut och närmar sig bestämt bänken. Slår sig ner och känner sig löjligt tillfreds. Han är ledig idag, inga krav eller arbetssysslor idag. Mannen har en historia. Den är min...